Jag var nyligen och tittade på årets Handelsspex, en spextradition som länge har varit ett vårtecken för mig. Skillnaden från tidigare år är att jag inte nu är regissör för spexet.

Jag och några gamla spexvänner valde att först ta ett glas på Grand. Vi möts av en extremt trött och oengagerad personal. Möjligen var de trötta efter Bruce Springsteens besök och kanske ville Little Steven (för övrigt en briljant skådespelare i bl.a. Sopranos) pröva alla diverse inlagda sillar som finns och de snapsar som kan tänkas passa till respektive rå fiskbit. Men det ska väl inte gå ut över oss….

När vi sedan såg spexet blev jag glad. Mitt gamla spexblod började pulsera lite extra och tankarna började strila om att jag kanske vill regissera spex ännu en gång.

Jag glömmer lätt och ofta alla roliga och udda jobb jag gjort och gör i branschen. När jag fick höra av min sjukgymnast att jag hade ett spännande och roligt jobb stannade jag först upp i tanken. Drev hon med mig? När jag sedan konkret gick igenom hur mitt arbetsläge ser ut just nu blev jag glad och tacksam. Vilken variation, inte en dag som är lik den andra. Skriver en familjeföreställning som jag sedan ska regissera i Strömstad, regisserar ”Den starkare” på café Lyran, spelar barnteater i Saltsjöbaden, gestaltar Wallenberg i ett 100 års jubileum och agerar patient i utbildningsteater med fokus på rök och alkoholproblem. Dessutom planerar vi med all kraft och glädje inför sommarens intensivkurs i filmskådespeleri. Jag inser att jag gör mer än vad jag tror, och mår bättre än jag vet.

Vi bör nog alla stanna upp ibland och reflektera över hur vi verkligen har det, och detta på både gott och ont. Av någon märklig anledning har vi människor en benägenhet att lättare se hindren och det mörka än möjligheterna och det ljusa.

Medan jag spelar barnteater i Saltsjöbaden minglar Hans med världsstjärnor i Cannes. Cinemantrix finns överallt….

Scandinavian Terrace, Cannes Film Festival

Första året jag åkte till Cannes var jag ganska bortkommen. Jag visste inte vart jag skulle gå och vad man skulle göra. Det var roligt men det tog lite tid att komma in i festivalen. I år är det femte året vi åker dit och nu går det bättre. Jag har mina standardställen där jag brukar hänga – Scandinavian Terrace, Grand Hotel och The Swedish Pavillion, bl.a. Man vet också vilka restauranger som är bra, jättebra och vilka som är turistfällor. Jag har också lärt mig att om man letar lägenhet redan i november så kan man få riktigt bra boende till en överkomlig kostnad.

I år är vi tre som åker. Det är Alexandra Chalupa, som bl.a. vunnit en massa priser för sin roll i vår film Leka med dockor och Emelie Beckius som gått på vår kurs i filmskådespeleri och som är producent och säljare för webbfilm och reklamfilm på Cinemantrix. Nästa år hyr vi ett hus för 20 pers och då tar vi med oss alla som vill följa med!

Här är brevet jag skrev till Oscars-kommittén:

We have had the honor of having our films screen at the Naperville Independent Film Festival almost since it started. We have noticed how the festival has grown and given us a lot of good exposure for our films.

Reaching a large audience and getting good feedback on our films are the main reasons for us to send our films to film festivals. Our films have screened at over 200 film festivals and won over 40 awards. They have also been nominated for awards at several Oscar qualifying film festivals.

It is interesting to see that certain festival gives the films an extra push and gets the films into more festivals. The Naperville Independent Film Festival is one of those festivals that have meant a lot for the festival life of our films.

For instance, after our film An Affair with Dolls and the actress Alexandra Chalupa was awarded three awards at the Naperville Independent film festival in 2011, it went on to screen at over 40 film festivals and won twelve more awards. It has also been shown on PBS.

Over the years, we’ve have been nominated for awards at the festival and our film The Man with all the Marbles has subsequently also screened at 50 festivals and won many awards.

It seems like the reputation and the boost from screening at the Naperville Film Festival has grown with each year and we are very grateful for the great reception our films have gotten at the festival. And we hope that we can continue to produce films that are worthy to screen at the festival.

Sincerely,

Hans Montelius

Jag är oerhört imponerad över att de alltid levererar genomarbetade och genomtänkta manus. Varken roll, replik eller komisk kontext lämnas åt slumpen och jag vill påstå att Gille/Nyström är de främsta i dagens Sverige på att skriva fars.

När jag som skådespelare har arbetat med Lerbäcks Teater imponeras jag över att man prioriterar spelglädjen, lusten till texten, publiken och medskådespelarna. Kontrasten för mig är när jag varit i teatersammanhang där ångesten är påtaglig och klaustrofobin ett faktum. Ett dystert sammanhang där man som skådespelare lätt rycks med i ett märkligt navelskåderi som föder en egendomlig tro på att skådespelarna är viktigare än publiken. Detta är man gladeligen befriad från på Lerbäcks Teater.

Stockholmspremiären på ”Noll koll” blir den 30:e oktober i den nya lokalen Kulturfyren på Skeppsholmen. Men före dess ska jag bl.a. regissera Anna Tersmeden och Åsa Älmeby Thorne i ”Den starkare”, skriva och regissera sommarteater i Daftö och spela Knut Wallenberg i Saltsjöbaden.

Dessutom ser jag fram emot intensivkursen i filmskådespeleri som jag och Hans Montelius leder i sommar på Vårdinge. För er som är intresserade anmäl er här.

Nu är det slut på ledtrådar. Mer konkret info kommer snart!

Hans Montelius filmar Vincent Saldell, en av deltagarna i våren kurs i filmskådespeleri.

Vårens kurs i filmskådespeleri är till ända och förberedelserna inför sommarens intensivkurs i Vårdinge är i full gång.

Kursen var en lyckad erfarenhet och vi har märkt att den fyller ett tomrum inom skådespelarutbildningen i Sverige. Trots att flera av deltagarna hade gått andra kurser i filmskådespeleri ansåg de vår kurs som oerhört berikande, vilket gör mig stolt och glad. Deltagarna blev en positiv bekantskap med deras energi, entusiasm och lyhördhet. Jag är övertygad om att vi kommer att mötas igen i film- och teaterbranschen. Vi kan även konstatera att det blev en bra balans mellan teori, praktik och gästföreläsare.

Det var härligt när vi tittade på resultatet av det vi filmat och såg skådespelarnas positiva utveckling, att du exempelvis i en roll kan bli större om du visar mindre.

Sara Jussi i en scen

Jag ser med glädje fram emot sommarens kurs, och är övertygad om att den kommer att bli stimulerande, rolig och lärorik för både oss ledare och deltagare. Det kommer att bli en intensiv vecka med film men kanske även möjlighet till en stunds kontemplation i den vackra naturen.

Varje gång jag regisserar en teaterföreställning försöker jag att i största mån lägga några dagar av repetitionen långt ifrån stadens stressande krav och lockelser. Hur det än är så händer något i arbetsprocessen när inga barn ska lämnas och hämtas på dagis, inga bussar ska passas och inga andra yttre krav som får oss att önska vårt dygn hade flera timmar.

När vi gjorde långfilmen ”Syner” bosatte vi oss i ett stort ödsligt hus på landet. Omvärlden försvann och man kunde på ett stimulerande sätt närma sig sin roll, och teamet blev starkt sammansvetsat. Jag kan således rekommendera alla teater- och filmmakare att göra detsamma. Själv kommer jag i sommar tillsammans med Hans leda vår kurs i filmskådespeleri en vecka i Vårdinge.

Vy över Vårdinge, där vi kommer att hålla sommarens kurs i filmskådespeleri

Beverly Hills Film Festival kommer att ha sin prisceremoni på Grauman’s Chinese Theater, teatern vid Hollywood Walk of Fame där vi visade Scenen för ungefär ett år senda. Tyvärr är ceremonin den 12:e maj, tre dagar före Cannesfestivalen. Men det är klart, om jag får indikationer på att jag kanske vinner så kan det vara värt att åka till Cannes via Hollywood. Det kan ju inte vara fel.

Vi har länge pratat om att webben kommer att ta över från TV:n som distributionsmedium. Vi håller bl.a. ett populärt YouTube-seminarium, Om du inte finns på YouTube så finns du inte. TV:n kanske ännu inte är helt död, men det är idag många som inte alls tittar på TV, utan ser alla sina TV-program via webben. Och Radiotjänst verkar ha tagit fasta på det eftersom de nu tar ut licensavgift för TV bara man äger en iphone.

Som produktionsbolag för rörliga bilder så har vi också märkt att mer och mer av vad vi gör är för webben. Det finns många speciella krav som ställs på webbfilm, men också många nya spännande möjligheter, som t.ex. annorlunda format, integration med sociala medier och interaktivitet. Och nu när webb TV-kriget är här så kommer bara den här utvecklingen att accelerera.

Filminslaget går under namnet ”Psykologen” – Ett av flera filmade sketchinslag i föreställningen som handlar om katastrofala dejter, förmodade frierier och vindrypande bekännelser. Nypremiär på Mosebacke Etablissement september 2013.

Det var många som på Handels innerst inne vill göra något annat och jag gjorde allt för att de skulle våga släppa tryggheten och kanske kraven från föräldrarna och göra det de verkligen ville göra. Det handlade inte enbart om showbiz utan även om studenter som helst såg sin framtid inom alla möjliga yrkesområden såsom djurvård och trädgård. Jag har självklart stor respekt för dem som brinner för sina studier på Handels och som ser sin framtid inom utbildningens ramar. Mina tankar går till dem som vill men inte vågar, inte får, eller inte kan bryta den inslagna vägen.

Att våga ha tillit till sina drömmar är en svår konst, en konst som kan ta hårt på det emotionella.

Men det räcker inte enbart med begåvning och vilja för att lyckas, det krävs hårt arbete och mental styrka. Christian var noggrann, ambitiös, lyhörd, nyfiken och lämnade ingenting åt slumpen. Vi arbetade tillsammans i fyra spex, och vid jubileumsspexet på Oscarsteatern tog vi upp ämnet om egna val genom citatet som står skrivet vid entrén till Uppsala universitet. ”Tänka fritt är stort, 
men tänka rätt är större”. Att dessa rader fortfarande står kvar, med syftet att ”tänka som ni blir tillsagda” är märkligt. Karaktären i spexet ville förverkliga sig genom något konstnärligt, hans far muttrade; ”fritt”, sonen säger då att han trots det valde Handels och fadern svarar gladeligen ”rätt”.

Christian vågade följa sitt inre och hans nya karriär har gått fort. Sedan han hoppade av Handels har han arbetat med Britney Spears, Lady Gaga, Beyoncé, Take One, Kylie, Duran Duran, Billy Christal och Swedish House Mafia. Det började med att han träffade Jonas Åkerlund som behövde hjälp med en filmklippning. Han började som klippare och blev snabbt 2:nd unit diretor.

Men att följa sitt innersta är lättare sagt än gjort. Det är inte alltid som förutsättningarna finns och det är inte alltid man vet själv vad man innerst inne vill. Jag har personligen vid flertal tillfällen stannat upp och frågat mig själv om jag verkligen gör det jag verkligen vill. Svaret blir ofta en aning ambivalent och mitt inre går i polemik med sig själv.

Jag är stolt och glad över att Christian följde sin dröm och att det går så bra. Han bevisar att det går att bryta den inslagna vägen.

Jag avslutar med att citera Berhard Shaw:

”De människor som lyckas är de som alltid letar efter möjligheterna. Skulle de inte hitta dem skapar de dem”.

Ta det här konceptet till exempel. Det är inte ofta man skrattar högt åt en reklamfilm. Och dessutom är deras budskap tydligt.

Och vi filmade lite under repetitionsarbetet.

Regissören Jonas Larsson instruerar skådespelarna.

Ett genomdrag av föreställningen, med film i taket.

Och hur känner alla det inför föreställningen?

Här kan ni se mer film bakom kulisserna.

Här är lite videoklipp från vår diskussion med honom.

Vad man inte vill ha är att huvudpersonen blir räddad av en oemotståndlig kraft som kunde ha räddat hjälten redan i början av filmen. I filmens värld kallas en sådan kraft för deus ex machina (Gud från maskin). Det kommer från det antika Grekland där pjäsförfattarna ofta placerade hjälten i så svåra situationer att manusförfattarna själva inte visste hur de skulle lösa det. Så istället för att komma på en lösning så skickade de bara ner en gud på scen med hjälp av en maskin. Guden löste sedan alla problem.

Gör inte så!

När man ser en film med ett deus ex machina-slut så känner man sig lurad. Varför satt jag och tittade på den här filmen i två timmar (eller i fyra timmar för en pjäs) om problemen kan lösas så lätt? Bara för att manusförfattaren var lat?

Deus ex machina-slut hittar man vanligtvis bara i B-filmer, men de smyger sig ibland in i “stora” filmer också. Örnarna i Sagan om Ringen och i Bilbo är exempel på det. När allt tycks förlorat, så flyger bara örnarna in och fixar allt. Eller nästan allt. En stor del av kampen är redan avklarad men slutet är fortfarande ovisst. Varför kunde inte örnarna ha plockat upp Frodo i början av filmen och flygit honom till mount Doom?

Vad det gäller Sagan om Ringen så är det inte Peter Jackson, Philippa Boyens och Fran Walshs fel. Det var J.R.R Tolkien som skrev slutet så. Han kanske var trött efter att ha skrivit tusentals sidor och han kanske bara ville avsluta och börja med nåt annat. Han kanske trodde att ingen skulle märka det. Och han hade nog rätt. Det det betyder inte att du kan göra så! Deus ex machina förstör vanligtvis hela filmen. Om du har försatt din huvudperson i en situation som du inte kan lösa, försök igen! Skicka inte in en gud, eller örnar.

” Å, det skär mig i hjärtat att höra en bullerbasius med stor peruk men utan hjärna slita en lidelse i stycken, ja i trasor, för att spräcka örhinnorna på publiken, som i regel inte kan uppskatta annat än obegripliga pantomimer och oväsen…. Och håll alltid i minnet att ni inte överskrider en naturlig måtta; ty varje överdrift strider mot skådespelarkonstens syften, som ända från början varit alltjämt är att hålla upp liksom en spegel för naturen.”

(Hamlets tal till skådespelarna.)

Ja, Shakespeares ord kan verkligen appliceras till dagens filmkonst. Hamlets tal ligger verkligen före sin tid.

Det som fascinerar mig med filmskådespeleri kontra den traditionella teatern är den omedelbara närvaron som finns i film, och att inte sträva efter att ”prestera”. Vi skådespelare har en förmåga att omedvetet använda magstödet, tydligt kroppspråk och en välutvecklad plastik för att nå vår publik. När det gäller film handlar det om närvaro, känna sig bekväm med kameran och verkligen vara äkta. En oerfaren skådespelare kan faktiskt ha lättare i en filminspelning än en etablerad skådespelare, som kanske använder sig av diverse metoder och obskyra tekniker.

Jag vill hävda att min gamla mentor Lars Engström hade rätt då han sa att alla kan bli skådespelare, det handlar bara om att ta bort hindren som gör att du inte kan vara äkta. Man lägger inte till, man tar bort. Det önskvärda är att våga vara lyhörd och öppen inför varje tagning. Som regissör har jag vid flera tillfällen förundrats över att sökande vid en audition allt för många gånger förevisat istället för att ”vara där”.

Det är alltid en fördel att vara noga förberedd inför en inspelning. Men vi vet samtidigt att 90 % av vårt själsliv sker undermedvetet, vilket gör att det vilar ett stort ansvar på en skådespelare att balansera mellan liv och spel. Detta är något som vi arbetar vidare kring, och ger verktyg till, under kurserna.

Nu när jag och Hans inlett vår kurs i filmskådespeleri har efterfrågan för kommande kurser blivit överraskande stor. Närmast efter den kurs vi nu håller i Stockholm väntar en intensivkurs i sommar. Var och när är ännu inte bestämt, men har ni tips eller önskemål på kursgårdar i Sverige så hör gärna av er till mig eller Hans.

Vi ses, kanske på en kursgård någonstans i Sverige….

Alla filmer

Svenska filmer

Kommentarer? Trodde du att din favoritfilm hade gått bättre?